Sveirgedemokraterna är bara rädda

(Följande inlägg har jag publicerat i skoltidningen då jag sedan en vecka ansvarar för dess opinionssida)

För en tid sedan såg jag på facebook att en gammal kompis till mig gått med i en supportersida till sverigedemokraterna. Antagligen var det bara ett skämt.

En del personer tar inte partiet på allvar. Andra tror att det är synd om partiet; att det är ett missförstått parti. Det kan förefalla vackert med ett parti som tar ställning för köttbullar, röda hus och svensk gemenskap. Men vi får aldrig glömma hur sverigedemokraternas drömsamhälle ser ut. Låt oss aldrig glömma rädslan för det nya, som genomsyrar partiet.

Allt blir vad man gör det till! Media har gjort sverigedemokraterna till ett parti som det är synd om, genom att särbehandla dem. Nu spelar partiet vidare på bilden av att vara missförstådda, oskyldiga änglar. Det är därför de valde Jimmy Åkesson till partiledare; han är utmärkt på att spela missförstådd. Han kommer locka många nya röster i valrörelsen. Tyvärr.

Det är inte rasistiskt att känna stolthet för sitt land, att vifta med en flagga eller att vara rädd för det nya. Sverigedemokraterna är således inga rasister. Det finns säkert många godhjärtade medlemmar i partiet.

Men samtidigt vill de stoppa det som skapade Sverige från första början: invandringen, globaliseringen, kontakten med omvärlden. Det som gett oss vår befolkning, vår potatis, våra tv-spel och till och med den fotboll som ligger till grund för det svenska landslaget. Utan invandring och globalisering skulle Sverige aldrig kommit till. Vi kan inte gå tillbaka till något som aldrig funnits. Därmed faller hela sverigedemokraternas resonemang om att de skulle vilja “bevara” något tillvägagångssätt.