Att leva som man lär

Nuförtiden är det inte längre kompetens som sätts i första rummet när vi granskar partiledarna. Att Mona Sahlin är erfaren av makt ses snarare som nackdel än en fördel, i och med att vi svenskar överlag är trötta på att se henne överallt, på alla positioner. Främst bland yngre väljare men även bland äldre värderas tillit, att vi kan lita på våra politiker, som det allra viktigaste hos en politiker. De ska leva som de lär. Just därför borde vi lita allra minst på den rödgröna sidans partiledare - trots att de sitter i oppositionsställning!

Till att börja med har vi ledaren för det största partiet, Mona Sahlin. Visserligen ska man kunna förlåta gamla misstag och gå vidare, men samtidigt utgör vår historia byggstenarna för var vi är idag. Vi kan inte bortse från hennes förgågna fifflande, det handlar inte bara om den mest kända "tobleroneaffären". Som tidigare nämnt är hon inte heller symbolen för politisk vilja, den brinnande elden i engagemanget.

Sedan har vi Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, som leder ett parti som via alla tänkbara medel vill få folk att sluta åka bil. Samtidigt äger de själva bilar. Motsägelsefullt? Javisst. Och som jag skrivit i tidigare blogginlägg så har miljöpartiet aldrig själva haft makten, ytterligare en anledning att tvivla på deras förmåga att förverkliga sitt milt uttryckt "visionära" partiprogram.

Sist och minst, Lars Ohly. Det osäkra leende han använder sig av i debatterna säger det mesta om hans tillstånd i dagsläget. Inte ens de egna partikamraterna tycks ha full tillit till mannen som mest blivit känd för att ändra sig i frågan om hurivida han är kommunist eller inte.

Häromdagen skrevs i expressen om hur den sistnämnde placerat sina barn på friskola, samtidigt som han leder ett oerhört friskolekritiskt parti. Visst, tidningar lägger sig i allt för mycket (särskilt enligt Ohly själv), men vi kan inte blunda för hur motsägelsefullt han agerar. Det är en sak att, som diverse f.d. ministrar, vara mot tv-licensen och inte betala den, för då driver man ju ändå ett sakligt resonemang. Ska en partiledare vara en "maskot" för sitt parti så är det vettigt att agera sakligt.

Bara en tankeställare...