Intresset kring Centerpartiets nedgångar i opinionsmätningarna är påtagligt. Jag har självklart funderat en del kring det minskade stödet, och har nu funnit ut 3 viktiga problem som vi borde åtgärda:
1. En minister som partiledare
Det här håller inte. En partiledare och en minister - det är två helt olika uppgifter. Som minister kan du inte stå upp för dina ideal, du måste kompromissa, ta hänsyn till direktiv från massor av olika håll, inte bara andra partier utan även EU, musikbranchen med mera. Som partiledare ska du däremot vara en slags "maskot" för hela partiprogrammet. Det här går inte ihop. Maud kan inte båda representera vår politik och rösta emot den. Nu tror många att regeringens energipolitik är den samma som Centerpartiets politik, vilket är logiskt, men idiotiskt på samma gång.
2. Småföretagarna ser inte vad vi gör
Precis som det står - det näringsminister Olofsson gör för småföretagarna tycks inte gå hela vägen fram till de berörda. Det är tråkigt, eftersom småföretagarna är en av våra viktigaste väljargrupper. Jag vet att partiets stöd till dessa är rakt från hjärtat - vi ska vara, och vi är, det självklara partiet för småföretagarna.
3. Folk lyssnar för mycket på miljöpartiet
Att miljöfrågan är en av de Centerpartiet värderar absolut högst är ingen hemlighet. Men att regeringen spenderat höga summor pengar på att försöka lösa diverse viktiga miljöfrågor kommer inte fram, istället får man en bild av att alliansens klimatintresse är framtvingat. Visst, kristdemokraterna har inte prioriterat klimatfrågan tidigare men moderaterna har länge drivit en god klimatpolitik, även om de inte primerat den i sin retorik (vilket man självklart också bör räkna in), och mycket av det alliansen gör för miljön är tack vare Centerpartiet. Miljöpartiet har aldrig regerat Sverige, de har aldrig tvingats ge upp sina viktigaste frågor, de har aldrig fått en chans att bevisa den trovärdighet som väljarna borde fråga efter då miljöpartiet lägger det ena orealistiska förslaget efter det andra.
Fractional reserve banking och penningväsendet
6 timmar sedan
En partiledare som inte är minister trots att partiet sitter i regering har vi testat under Olof Johanssons tid. Också testat i Norge med rätt dåligt resultat.
SvaraRaderaNå ut med allt bra vi gjort i regeringen är viktigt och där har vi alla ett ansvar.
Miljöpartiet kommer inte att få många gröna liberala röster när det blir klart för väljarna att en röst på Mp är en röst på Lars Ohly som finansminister.
Centerns problem kommer av externa och interna faktorer. De externa är dels Mp:s fördelaktiga opinionsvindar där de "gröna liberalerna", i stor utsträckning kvinnor, definitivt föredrar Wetterstrand före Olofsson. Ohly kommer inte påverka i överdrivet stor grad. De som bryr sig inser att han kommer att neutraliseras i regeringsställning. Han kommer få igenom något enstaka tokförslag men ingenting som kan göra särskilt stor skada.
SvaraRaderaMaud gillas av ledarskribenter, inte av folket. Centern har låtit en negativ bild av henne sätta sig, kraftigt underblåst av Aftonbladet och Socialdemokraterna. Det kommer att bli väldigt svårt att vända det, förmodligen omöjligt. Eftersom det inte finns någon naturlig ersättare och eftersom Centerpartiet blir mer och mer sekteristiskt och vägrar se och göra något åt problemen så finns det ingen direkt framtid för partiet.
Samtidigt som Maud har blivit stämplad som känslokall så har partiet triangulerat sönder sig. I sin iver att attrahera många väljare så har man alienerat nästan alla. Övriga allianspartier inser det här och kommer sakta men säkert äta upp Centerns väljarunderlag för att försöka rädda alliansen och behålla en borgerlig regering. M tar RUT-avdraget och de gröna frågorna. Fp behåller de socialliberala.
Det nya förslaget med RIT-avdrag är något av det sämsta som någonsin uppfunnits på ett partihögkvarter. Inte nog med att det är en icke-fråga, IT-branschen klarar sig dessutom själv. Förslaget andas desperation och brist på fantasi precis som hela partiet.
Anonym: Hm, intressant reflektion minst sagt, men jag tror inte ett skvatt på den. Som jag ser det finns två troliga situationer:
SvaraRadera1) Centerpartiet håller sig kvar i riksdagen nästa mandatperiod och fortsätter regera tillsammans med övriga allianspartier. En ny partiledare tillträder som enar partiet genom att helt släppa landsbygdspolitiken och likt CUF blir agendan mer tydlig, man bygger på defensivt vis upp en agenda bestående av miljö, företagande och decentralisering - sammanfattningen är att utveckling ska leda till en hållbar framtid.
2) Centerpartiet håller sig kvar i riksdagen nästa mandatperiod men förlorar regeringsmakten till de rödgröna. Maud byts ut mot en ny partiledare som blir populär när han/hon går emot miljöpartiets misstag i regeringen. Centerpartiet snor åt sig en stor del av miljöpartiets väljare och dessutom liberaler från folkpartiet och moderaterna.
Idealet är att Centerpartiet blir mer likt CUF i den tydliga inriktningen, att vi hamnar i regeringsställning men inte har en partiledare som minister, att vi visar att vi kan förverkliga våra drömmar och lockar åt oss socialliberala väljare från alla håll! Men man vet ju aldrig. Att vi skulle "triangulera" sönder partiet pga Maud låter inte särskilt troligt - vår partiledare är bara en medlem i ett stort parti.Vi gillar att kämpa i uppförsbacke och inom CUF syns inga tecken på vilja att ge upp, inte i stockholmscentern heller för den delen.
Hur det än går i valet kommer vi inte bara "försvinna". Varken på grund av Maud eller att siffrorna just nu gått ner.
Hur kan det komma sig att regeringens mest inkompetenta ministrar är centerpartister? Jag syftar givetvis på Carlgren och Thorstensson. Förbifart Sthlm är det sämsta ur miljösynpunkt och de har inte lyssnat på experter och andra som kritiserat detta stenhårt. En vän till mig utbildar sig till civilingenjör i transport och han säger att det är ett stort misslyckande och säger att hela den sektionen dissar det. Konstigt?
SvaraRadera