Den ultimata miljöpolitiken?

För knappt två år sen skrev jag på min gamla blogg att CUF driver en feg miljöpolitik, ett blogginlägg som CUF Värmland någon månad senare hörde av sig angående, och ville ha med i sin tidning "grönsaken".

Då hävdade jag att CUF-ordförande Magnus Andersson talade för mycket om forskning, tillväxt och teknikutveckling när det kom till miljöåtgärder. Som om det var de enda verktyg vi behövde för att bekämpa klimatförändringar och andra hot mot vår miljö.

På den tiden trodde jag att miljöpartiet hade den bästa politiken för miljön. Som så många andra lät jag mig luras av deras vackra namn och trovärdiga image. Idag har jag kommit på bättre tankar.

Miljöpartiets politik går ut på att vi ska bryta all mänsklig utveckling. All den utveckling som är mänsklig, som tillhör vår natur. Det är det som gör miljöpartiets miljöpolitik så vänster; här finns inga perspektiv, inget förnuftigt resonemang, man drar allt och alla över en kam. Det kan verka välbehövligt radikalt men sanningen är att den inställningen aldrig kommer ta oss ur de utmaningar vi står inför när det gäller miljö och klimat. Därmed lever inte miljöpartiet upp till sitt vackra namn.

Utan teknikutveckling kommer vi inte hitta nya vägar att lösa klimatproblemen, utan forskning kommer vi inte kunna identifiera problemen som vi har så bråttom att lösa, och det mest effektiva sättet att åtgärda klimathotet på är, enligt FN:s klimatpanel, en värld av tillväxt och utveckling.

Något som jag skrev i det gamla blogginlägget som jag fortfarande står fast vid är att vi varken inte får fega eller överdriva - vi ska ta till precis lagom mycket åtgärder, enligt sann liberalism.