Inget "snälla snälla" i Centerpartiet

Nuförtiden hör jag mitt parti nämnas nästan vilket program jag än kollar eller lyssnar på.

Tidigare idag lyssnade jag på P3, "tankesmedjan" tror jag programmet hette. Två typiska P3-programledare (roliga, oförblommerade men inte överdrivet kunniga) sammanfattade den vad som hänt i partipolitiken den senaste tiden - och som vanligt var de inte helt opartiska. De hade gett varje parti en låt, ganska roligt, jag skrattade till och med högt, men kanske inte helt sakligt. När de kom till Centerpartiet hade de gett oss en låt de ville att vi ska använda i valet - Caroline af Ugglas snälla snälla.

"Stanna kvar hos mig för jag behöver dig" gnäller uggla. Utmattad, desperat.

Det är tydligen så folk i största allmänhet verkar tro att centerpartisterna ser på sig själva. Men det är ett ologiskt resonemang: att motgång skulle leda till uppgivenhet. Låt mig förklara varför.

När tror du det är som mest spännande att vara politiskt aktiv? Utifrån mina erfarenheter skulle jag säga: när man har något att kämpa för. När du kan göra skillnad. När du kan vinna, och alla tror du ska förlora. Det är då alla blir som mest taggade. Det är då partipolitik är som roligast.

Jag märker inga tecken på "snälla snälla" i Centerpartiet just nu. Engagemang handlar inte om att törsta efter makt - det handlar om att spurta i uppförsbackarna. Och när vinden piskar dig i ansiktet och alla tror du har gett upp - det är då du blir som mest taggad.