En annan Palme

Inaktiv blogg

2011-09-19T10:10:00.001+02:00

Den här bloggen är inaktiv. Om jag i framtiden vill publicera blogginlägg kommer jag göra det på min hemsida.

För tillfället...

2011-01-31T15:14:00.004+01:00

... så hinner jag inte blogga tillräckligt ofta för att tycka det är värt det. Men om ni vill får ni gärna läsa skolbloggen The Rydberg Tribune, där jag skrivit på opinionssidan i princip varje vecka sedan drygt 1 år tillbaka.

När jag har mer tid kanske jag gör en hemsida istället, men det får som sagt vänta nu. Jag har börjat använda Google Reader och läsa mina favoritbloggar, det vill säga centerpartister såsom Magnus, Karl, Hanna och Johan - men också övriga liberaler som Fredrik, Erik och Johan Ingerö. Kan rekommendera dem så länge!

Vänstern = mer handlingskraftig?

2011-01-26T22:08:00.005+01:00

Vem tycker mest? Det måste ju vara vänstern... eller?

Min teori är att vänstern upplevs som handlingskraftigare eftersom de:

1) vill att staten ska göra mer, och staten består ju av just politiker. Vi liberaler, som vill att staten ska fördela ansvar till individerna, framstår lätt som fega, ryggradslösa eller handlingsförlamade

2) är mot allting. Allt är dåligt och orättvist med "högerns" politik. Och visst berör det när man hör vänstern tala om hur dålig världen är - här finns mycket att förbättra. Just därför är jag liberal - vänstern må tycka lika illa som jag om en del saker alliansen gör, men vi liberaler har i alla fall förslag på effektiva förbättringar - istället för tomma slagord.

Jag tror personligen att om staten skulle minska sitt "ansvar" över samhället och folket så skulle kugghjulen från samhällets gräsrötter öka i tempo. Regeringen är inte bäst på att driva företag, komma på idéer och lösa dina och mina vardagsproblem. Det är människorna, folket, som för samhället framåt. Just därför borde vi snarast förknippa liberalismen med handlingskraft och engagemang - just för vår kamp för att vi ska göra mindre, och att du ska göra mer.

Rödgröna förbättringar

2010-09-24T18:27:00.004+02:00

Politik handlar mycket om pajkastning, men den som ligger ska man inte sparka på! Här följer några förslag på förbättringar för valets stora flopp - "de rödgröna" såhär i eftervalstider:

1. Socialdemokraterna borde byta partiledare till något helt okänt ansikte. En av folket. Någon som är lite längre åt socialismen till och kan väcka liv i partiet. Det som Mona skrev på DN Debatt, men knappast fullföljde, att man skulle återgå till 1910-talets socialdemokrati. Dessutom borde man avsluta samarbetet med kontroversiella radikalsocialistiska Vänsterpartiet - för gott.

2. Miljöpartiet borde satsa på att ta den där rollen som Sveriges tredje största parti när Sverige europiseras och får tre stora partiet. Man borde sluta med att bara prata om att man är ett liberalt parti och istället bli det genom att för det första skrota alla förslag om mobilförbud på tunnelbanor, avskaffande av räntan och utökande av public service till en statlig tidning.

3. Vänsterpartiet borde avsätta "ohly the holy" och sluta hylla honom bara för att han är kontroversiell. Många av hans uttalanden är fullständigt galna och skadar partiet. Ett rangligt radikalt vänsterparti behöver en stark ledare! Först då kan man bli ett radikalsocialistiskt (för att inte säga kommunistiskt) parti. Vill man växa bör man även avsluta samarbetet med partier som inte är radikala, för att nå fler missnöjda väljare.

Valet handlade om rätten att tjäna pengar

2010-09-23T15:15:00.007+02:00

Skillnaden på Alliansen och de rödgröna har varit synen på pengar och rättigheter. Känslan av att det är fult att tänka på pengar har avtagit och Sverige genomgår sakta men säkert ett värderingsskifte, från känsla till logik. Plånbokspolitikern är ingenting som upphetsar samhällsengagemanget, men utan koll på ekonomin kan vi aldrig höja bidrag, bistånd och klimatmål.

Ska man kunna tjäna pengar inom i princip alla områden? Hur många rättigheter har egentligen en människa; hur mycket ska staten tillgodose? Det är det som valet handlat om. Just det förutsåg Maud Olofsson när hon för några år sedan talade om ett värderingsskifte. Jag minns hur jag för ungefär två år sen gick på ett seminarium om värderingsskiftet, och där var panelen enig: ett värderingsskifte var möjligt. Från att tro att staten ska fixa allting, till att tro att enskilda individer kunde klara sig själva. Att vi faktiskt genomgått ett värderingsskifte kommer lätt i skymundan när sverigedemokraterna kniper en vågmästarroll och förändrar hela det parlamentariska läget.

Värderingarna som är i förändring är alltså synen på pengar och rättigheter. Jag har alltid tänkt att det måste vara svårt att vara vänster i ekonomiska frågor, eftersom hela argumentationen bygger på att rättigheter är fint och att den som tänker på pengar är girig. Lars Ohly har gjort bort sig när han har sagt att biobesök är en rättighet, men även dagens socialdemokrater har verkligen en dimmig syn på vad som är en rättighet och inte.

Om man fastnat i känslan av att Alliansen driver en kylig politik mot fattiga är det svårt att plötsligt byta uppfattning. Argumentation kring sänkt skatt fungerar inte, för då är man girig. Perspektiven att Sverige har världens näst högstaskattetryck och att massor med pengar försvinner på vägen; pengar som borde stannat hos skattebetalarna, fungerar uppenbarligen inte. Skyller man den oförändrade arbetslösheten på finanskrisen, som drabbat de flesta alla andra länder ännu hårdare, då heter det att man "skyller bort" sig. Människor engageras inte av regeringar som sköter sina finanser på professionellt sätt för då är man en sån där tråkig "plånbokspolitiker". Att den professionaliteten är avgörande för sysselsättningen, miljön och all annan "mer solidarisk" politik glöms liksom bort i havet av känslor.

Förnuft är givetvis ett tråkigt argument jämfört med vänsterns radikala slagord, men jag är i varje fall optimistiskt vad gäller det värderingsskifte som bara börjat. Jag råder inte borgerliga politiker att sluta prata siffror och plånböcker, jag vill bara påpeka problematiken när känslor utan logik möter plånboksargument.

3 anledningar att rösta på Centerpartiet

2010-09-05T19:01:00.002+02:00

Först och främst bör nämnas att riksdagsvalet 2010 står mellan två allianser; alliansen och vänsterkartellen. Om du tycker att alliansen är vettigare än vänsterkartellen måste du fundera på om du vill se en grönare, insiktsfullare och förnuftigare allians – för i så fall ska du rösta på Centerpartiet.

Vi är alliansens gröna röst. Centerpartiet är Sveriges äldsta och mest handlingskraftiga miljöparti (första miljömotionen lades redan 1962). ”Miljöpartiet de gröna” påstår sig vara framtidens parti, men frågan är hur vi ska kunna utveckla Sverige och få alla med oss om vi inte kan tänka oss att satsa på vägar, utan bara tåg och tunnelbana. Miljöpartiets miljöpolitik är anpassad för tunnelbaneåkande innerstadsbor som jag, medan Centerpartiet har en miljöpolitik som gynnar hela landet. Vi förstår att folk kan behöva åka bil, och då är det klart bättre att satsa på ett mer miljövänligt bilåkande än att försvåra för bilisterna. Det är tack vare Centerpartiet som alliansen driver en historiskt vass miljö- och klimatpolitik (bland annat satsas 1 miljard kronor på havsmiljön, premie och sänkt skatt för miljöbilar och satsningar på alla biodrivmedel utom miljöskadliga etanol). Rösta på Centerpartiet om du vill se en förnuftig grön allians.

Vi vet hur jobb skapas. Centerpartiet är det parti som förstår och prioriterar företagaren mest och bäst. Socialdemokraterna tror sig kunna skapa jobb genom mer utbildning och handlingslösa uttalanden om att politikerna ska ”skapa jobb”. Vi vet att det är företagen som skapar jobb, och att politikernas uppdrag är att se till att stimulera för företagen att anställa fler. Bland annat genom mindre byråkrati, sänkta skatter och att modernisera Lagen om Anställningsskydd så att unga kan få en fot på arbetsmarknaden, och äldre får en chans att byta jobb utan att riskera att få sparken direkt. Rösta på Centerpartiet om du vill att staten ska skapa förutsättningar för ännu fler jobb.

Vi håller ordning på ekonomin - och vi tror på dig. Statens uppdrag är inte att driva företag, särskilt inte konkursutsatta. Kompetensen och drivkraften finns hos folket, företagarna. Vi får inte glömma att statens pengar kommer från skattebetalarnas plånböcker. Dessutom vägrar vi acceptera att människor föds in i en roll som rik eller fattig, vi vill att alla ska med, på sina olika sätt. Du ska kunna jobba dig till rikedom. Vi tror på alla människors inre förmåga och potential att gå från litet till stort. Vi vill styra kosan från Bidragssverige till Tillväxtssverige. Jantelagar ska bort och människans inneboende kraft ska tas till vara!

Därför blir valrörelsen enformig

2010-07-04T18:51:00.004+02:00

Handen på hjärtat. Varför röstar folk på de rödgröna? Jag kom fram till några anledningar, men fann genast att alla var motsägelsefulla eller allmänt ologiska. Om jag inte fått något om bakfoten kan det här bli en ganska enformig valrörelse, de har absolut ingenting att komma med...

1) Jobbpolitiken. I valet 2006 vann alliansen valet på grund av att vi presenterade bäst lösningar för att bryta det på den tiden kritiska utanförskapet. Det dröjde inte längre tills siffrorna vänt radikalt. Tlll och med Mona Sahlin erkände att alliansen hade lyckats, i en riksdagsdebatt för tre år sedan. Nu, efter att ett antal arbetare på till exempel Volvo varslats i finanskrisens tider, har ett missnöje blossat upp. Dock pekar i princip all statistik på att utanförskapet minskat sedan socialdemokraterna hade makten - och då såg ändå ekonomin mycket mer blomstrande ut. De rödgröna har inga konkreta lösningar för att bryta utanförskapet, varken för unga eller äldre. Deras tomma ord borde genomskådas, förr eller senare.

2) Kapitalismen. "Politik för de rika" är klyschan som varit nyckeln till socialdemokraternas framgångar de senaste åren. Den skrotade förmögenhetsskatten och sänkningarna av fastighetsskatten har legitimerat Ung Vänsters kampanj "Överklassen har haft all anledning att fira". För visst har "de rika" fått det bättre? Precis som alla andra. Avdraget för hushållsnära tjänster förenklar livet för medelklassfamiljen. Likväl apoteksmonopolets avskaffande, som ökat tillgången på läkemedel. För att inte nämna RUT-avdrag, ROT-avdrag och jobbskatteavdrag. Att a-kassan sänks är i mina ögon inte något att klaga över, med tanke på att jobben har blivit fler. De rödgröna kommer åter höja skatter för lågavlönade och tunna ut möjligheterna för arbetslösa att få jobb.

3) Miljöpolitiken. Andreas Carlgren är för mig inte vad man kallar en fullt trovärdig politiker, men han gör ett utmärkt jobb som miljöminister. Tack vare Centerpartiet har vi en regering som spenderat mer pengar på miljöfrågor än någon tidigare gjort. Framförallt den sunda synen på miljöpolitik är alliansens fördel i miljöfrågorna jämfört med miljöpartiets. Istället för att blunda för bilförarnas situation har man infört en miljöbilspremie som gett resultat. Istället för att sätta upp ogenomförbara mål om sänkta utsläpp har man satsat på forskning och utveckling. En rödgrön regering har ingenting att bidra med här.

Om det finns någon riktig "anledning att rösta rödgrönt", meddela mig. Det skulle göra valrörelsen så mycket roligare.

Rätten att ha tråkigt

2010-07-02T10:59:00.004+02:00

Igår avskaffades kårobligatoriet. För de som vill engagera sig i studentlivet är det förstås tråkigt, och jag känner själv att ett levande studentliv är någonting att sträva efter. Det är dessutom någonting som kommer påverka mig och mitt framtida liv. Samtidigt måste vi inse att frihet är ett oerhört viktigt begrepp, som inte går att kompromissa bort. Kalla mig fundamentalist, men rätten till sitt eget liv står över antidemokratiska viljor om att tvinga andra att ha kul.

Jag, liksom folkpartisten Tegnvallius och Moderata Studenter, välkomnar kårobligatoriets avskaffande. Inte för att jag själv vill "ha tråkigt" och stå utanför, utan för att jag vill ge andra möjligheten att göra det. Att tvinga människor att vara medlemmar i en kår strider näst intill mot organisationsfriheten.

I ett samhälle där gräsrötterna bygger upp samhället istället för auktoriteten kommer även människors påverkan på varandra att bli viktigare. Om jag vill att min kompis ska vara med i kårobligatoriet har jag rätt att tjata på honom. Motivationen och solidariteten ökar nästan per definition när människan får mer att säga till om.

Men somliga tycks ha en helt motsatt uppfattning. Sveriges förenade studentkårer menar att studenternas inflytande håller på att minska och att reformen är förhastad. Vad gäller studenternas inflytande hoppas jag snart att ett nytt system tar vid, där varje enskild student har större möjlighet att komma med förslag till diverse högskolor och universitets ledning. Kårerna kommer dessutom finnas kvar, om än med något färre medlemmar. Och om nu studenterna av ekonomiska skäl väljer att stå utanför, borde det inte vara en ganska bra anledning att ta bort obligatoriet - för att stärka studenternas ekonomi?

Märkligt nog menar motståndarna att reformen är förhastad - om nu ett centralt beslut för en gångs skull inte tar flera år att genomföra, är inte det fantastiskt?

CUF:s kampanj är klockren!

2010-06-29T16:24:00.004+02:00

I Sverige, detta vackra men ack så orättvisa land, finns ett antal normer som man till punkt och pricka ska följa för att passa in. Här är det finaste som finns att vara artig, uttrycka sig vackert och vara alldeles till intet sägande. Det är kontroversiellt att svära, skapa konflikt och kritisera vackra ord som "trygghet" och "gemenskap". Även om extrem trygghet kan innebära seghet, och påtvingad gemenskap kan innebära kommunism.

CUF:s senaste kampanj, vars enkla budskap är att "arbetsmarknaden är ett jävla skämt", har retat och skrämt upp såväl konservativa jantelagsbyråkrater till vänster som förfärade äldre centerpartister, och dessutom extrema inskränkta nationalister som säger att vi "urholkar tryggheten" när de själva inte förstår ett skvatt om vad trygghet egentligen är (se Centerpolitik.se) en sida som från början till slut handlar om att försöka klanka ner på CUF utan att själv ha någonting att komma med. Frågan är om nationalisterna själva har några idéer för att motverka ungdomsarbetslösheten. Och svaret är nej.

De flesta av mina grönaste och liberalaste vänner som inte är medlemmar i CUF tycker att kampanjen i sig är ett skämt, och att vi gått över någon slags gräns. Detta trots att de håller med om att LAS faktiskt borde skrotas, och att ingångslönerna måste kunna bli lägre så att unga ska kunna sätta sin fot på arbetsmarknaden.

Detta beror just på kampanjens brist på svenskhet; vi svär åt fackligt förtryck, vi drar grova jämförelser och vi kritiserar något vi själva är en del av; det är svenskt att följa jantelagen men det är desto svenskare att låtsas att man själv inte är en del av den.

Jag kan helt ärligt säga att man inte behöver svära för att sticka ut. Men i politiken behövs lite rock'n roll, lite svordomar och radikalt ifrågasättande. Vi svär för att vi vill visa att vi vågar säga ifrån. Att politiker inte behöver vara grå gubbar i kostym. Du kan själv bli politiker. Allt du behöver göra är att gå med i CUF, det enda ungdomsförbund som har konkreta och effektiva idéer för att du ska kunna ta plats på arbetsmarknaden.

Läs även Magnus Andersson i expressen idag

Den som tror att Centerns storhetsdagar är över har fått något om bakfoten

2010-06-22T18:46:00.005+02:00

Allianspartiernas blockpolitik: du tvingas överge en dröm för att få en annan dröm att bli verklighet.

Centerpartiet driver absolut inte samma envisa blockpolitik som på 70-talet, då man höll hårt i sina kort och vägrade förlora. Om utvecklingen är bra eller dålig kan diskuteras. Personligen är jag väldigt nöjd med att Centerpartiet gett alliansen så otroligt mycket, både vad gäller liberaliserandet och miljöperspektiven. Samtidigt delar jag många partikollegors upprördhet i och med att man släppt den kanske viktigaste frågan: kärnkraften. Inte så mycket för att jag avskyr kränkraft, utan för att jag inte gillar den politiska prostitutionen.

Dock finns det en sak jag inte förstår. Många människor verkar tro att Centerpatiet inte fyller någon funktion. Att vi sakta men säkert är på väg att försvinna. Inget kunde vara mer felaktigt.

För det första tror vi på miljön - på allvar. Miljöpartiet är ett skämt, de tror att vi kan avveckla industrisamhället från en dag till en annan. De tror att framtiden ligger i att gå tillbaka till stenåldern - dessutom tror de inte på företagare eller den enskilda människans skaparkraft, som de påstår sig göra.

För det andra tror vi på människan. Staten kan inte driva företag bättre än folket. Varje människa ska kunna växa, Sverige behöver fler rika direktörer och inte färre. Du ska kunna göra karriär; det vill säga jobba dig rik och inte bara födas in i en roll. Dessutom ska du få bestämma själv över ditt eget liv, från stora till små beslut.

För det tredje är det vi som driver den riktiga frihetsrörelsen. Folkpartiet jagar väljare och släpper sin ideologiska stomme, samtidigt som centerpartiet blir allt mer liberalt. Dessutom vill vi dela makten, medan folkpartiet tror att centralmakten kan lösa all världens problem.

Den som tror att Centerpartiet kommer försvinna har helt klart fått någonting om bakfoten. Elelr bara läst tidningen för noggrant.

Liberalism = ignorans?

2010-06-20T17:15:00.005+02:00

Jag har tröttnat på extremnationalistiska fördomar om att alla muslimer skulle vara våldsamma terrorister som våldtar och misshandlar. Det finns extrema rörelser och idéer inom alla religioner; likväl som det alltid finns en liten andel människor inom ett parti som tycker någonting helt annat än partiets grundtanke. Jag är trött på fördomar och auktoriteter som buntar ihop människor i kollektiv utan att se några egentliga individuella skillnader mellan människor. Därmed är jag liberal.

Men jag är också trött på den fega, politiskt korrekta mesighet som blundar för förtryck och brott mot demokratin - i liberalismens namn. Jag tänker på människor som vill ändra i demokratin för att "ta hänsyn" till diverse kulturer och religioner. Liberalismens grundlagar såsom yttrandefrihet och rätten till sin egen kropp ska omfatta ALLA - det handlar inte om sosserier utan helt enkelt om grundprinciper.

För att ta två exempel:

Jag anser att det är liberalt att du ska få måla precis vad du vill, oavsett om det strider mot en eller fler individers tro. Religion är någonting individuellt; synen på att man kan gruppera in människor i olika religioner och att dessa skulle ha samma tro tillhör den typiskt svenska kollektivismen - om en människa känner sig kränkt på grund av dess religiösa värderingar legitimerar det inte att staten ska frånta friheten från en annan människa att måla precis det som faller henne eller honom in.

Jag anser att tvångsäktenskap ska kriminaliseras. Det är aldrig okej att en individ fråntas rätten att gifta sig med vem man vill, oavsett vilken religion man tillhör. Om vi vill bygga upp ett mångkulturellt samhälle - och det vill i varje fall jag - måste vi också komma fram till vad det samhället ska ha för grundprinciper. Jag tror att det går att kombinera ett samhälle där alla får plats med ett samhälle där liberala värderingar omfattar alla.

Mest trött är jag alltså på att vänstern och sverigedemokrater kallar oss liberaler för ignoranta; att vi inte bryr oss och inte har någonting att komma med. För om det är några som bryr oss så är det vi - vi som kämpar för frihet, tolerans och eget ansvar. Mot kollektivism och fördomar. Mot ignorans och kylig socialism.

Dela makten!

2010-04-29T12:49:00.003+02:00

Jag har, efter många och långa diskussioner med moralkonservativa allianskollegor, bara blivit ännu mer säker på att jag står upp för en tydlig centerpartistisk värdering: federalismen. Makten ska delas på alla olika nivåer och idéerna, kompetensen och efterfrågan ska alla komma från gräsrötterna. Det är individer som ska skapa samhället, inte staten. Här är både partiet och ungdomsförbundet tydligt, och idén är extra trovärdig i och med att det är den hela organisationen bygger på. Även i 2010-talets CUF.

Somliga tycker att en viss typ av moral, etik och sociala normer ska vara det som lägger grunden för all statlig lagstiftning. Det är enligt min mening helt fel, och jag ska förklara varför.

Demokrati grundar sig i att individer röstar fram politiker, som ska stifta lagar, som i sin tur ska begränsa individerna. Då blir det galet om själva lagarna inte stämmer överens med individernas värderingar - demokrati är inte det perfekta systemet, men det är i alla fall bättre än en auktoritärt styrd diktatur.

Detta är givetvis ett ideologiskt resonemang men kan, likt de flesta andra ideologiska resonemang, översättas till praktisk politik.

Jag väntar med spänning

2010-04-20T16:13:00.003+02:00

I helgen var det (inofficiellt) förstämma med Svearådet och distriktsstyrelse-kickoff för CUF Stockholm. Jag är numera ansvarig för nya medlemmar i vårt alltmer växande distrikt. Känns som att det kommer bli en fantastisk valrörelse.

Jag vill tipsa om Magnus Anderssons debattartikel i aftonbladet idag som handlar om lägre ingångslöner; det vill säga att ungdomar ska anställas med lägre ingångslöner så att de överhuvudtaget får sätta sin fot på arbetsmarknaden. CUF är fortfarande herre på täppan när det gäller konkreta förslag för att bekämpa ungdomsarbetslöshet.

Fortfarande väntar jag med spänning på några konkreta förslag från Ung Vänster och SSU, som hittils bara använder sig av tomma ord som att det ska "bli" fler jobb; ska de ska skapas av sig själva eller ska man kanske höja skatten? Att situationen ser långt ifrån perfekt ut idag kan man visserligen skylla på Borg och Littorin, men vi har knappast något bättre att vänta från den rödgröna röran efter en eventuell valseger.

Mindre? Mer? SKIT SAMMA!

2010-03-27T10:04:00.003+01:00

Igår var jag på Nacka Gymnasium för att heja på Elias Giertz i en debatt om migration. Om själva debatten tänker jag inte skriva särskilt mycket; inte helt otippat var det vänstern som skrek och skrattade högst, så att debatten tillslut spårade ur. Tråkigt nog, för det var ett intressant ämne.

Det jag tänker blogga om är istället min egen reflexion kring migrationsfrågan. Invandringen.

Såhär verkar ganska många resonera i invandringsfrågan: Den måste minska. Invandrare förstör.

Såhär tycks några andra resonera: Den måste öka. Invandrare tillför nya perspektiv.

För mig är det helt oväsentligt hur många invandrare vi tar emot. Så länge alla har en möjlighet att ta sig hit. Människor har alltid flyttat fram och tillbaka på vår planet; utan den globala friheten hade vi aldrig haft vare sig potatis eller röda stugor.

Fri invandring är min lösning. En värld av frihet och lika möjligheter är en värld av nya idéer; kunskapsspridning. Vi ska vara försiktiga med att tala om "mer" eller "mindre" i siffror. Målet måste alltid vara: frihet.

Det är socialismens fel att sverigedemokraterna växer

2010-03-22T23:17:00.004+01:00

Den svenska debatten behöver ärlighet - frihet - demokrati. Skrota jantelagen!

Om jag älskar Sverige - vad är jag då? En trångsynt rasist som inte tål något annat än röda stugor och köttbullar? Eller en nostalgisk livsnjutare som uppskattar allt runtomkring mig? Begreppen snurrar omkring och tycks liksom gå in i varandra - vilket beror på att den svenska debatten om nationalism är skadad av svensk politiskt korrekthet - en jantelag som vi absolut kan skylla på socialismen.

Sverige präglas av socialistiska värderingar: ingen är bättre än någon annan. Alla är likadana. Vi ska lagstifta utifrån ett perspektiv som drabbar alla; alla är ju trots allt likadana och strävar efter samma mål. Mål som vi inte ens ska få uppnå. Inte som individer, för de vi är, i alla fall.

Känner du igen dig? I så fall känner du antagligen också igen den politiska korrekthet som förstör den fria debatten och därmed urholkar den svenska demokratin. För när vi inte kan se sanningen i vitögat, då har vi ingen anledning att vara förvånade när supernationalistiska invandringsmotståndare tar plats i vår riksdag. Just det, jag syftar på sverigedemokraterna.

Det är den politiska korrektheten som förvirrat den svenska debatten gällande mindre politiskt korrekta ämnen. Enkelt uttryck: när vi tabubelägger ett ämne pressar vi ur friheten i den debatten. Vi pressar likaså ut all typ av saklighet ur den.

Ett konkret exempel på det här är den svenska debatten kring nationalism. Jämför med till exempel den franska, där man i större utsträckning än här säger rakt ur vad man tror om "dumma amerikanare" och "patriotiska italienare"; där man inte döljer någonting och därmed skiljer på kärlek till sina traditioner, fördomar om olika folkslag och åsikter angående invandringspolitik. Och därmed har Frankrike, även om det kan låta konstigt, ett mer ärligt godkännande av främmande kulturer.

Bert Karlsson brukar tala om att det finns en utbredd nationalism i Sverige, som ligger under ytan. För en gångs skull har han helt rätt.

Många svenskar, främst medelålders ladsbygdssvennar, om man får placera dem i ett fack, går omkring och tycker att invandrare kommer hit, tar våra jobb och förstör. De mixar ihop sin glädje över svenska traditioner och sina fördomar om muslimer som är baserat på medias intensiva bevakning av muslimska extremister.

När vi låter debatten gå under ytan, när vi döljer alla kontroversiella rörelser och drag. Då vet vi att friheten, demokratin och respekten för olikhet är i fara.

Den ultimata miljöpolitiken?

2010-03-21T21:57:00.005+01:00

För knappt två år sen skrev jag på min gamla blogg att CUF driver en feg miljöpolitik, ett blogginlägg som CUF Värmland någon månad senare hörde av sig angående, och ville ha med i sin tidning "grönsaken".

Då hävdade jag att CUF-ordförande Magnus Andersson talade för mycket om forskning, tillväxt och teknikutveckling när det kom till miljöåtgärder. Som om det var de enda verktyg vi behövde för att bekämpa klimatförändringar och andra hot mot vår miljö.

På den tiden trodde jag att miljöpartiet hade den bästa politiken för miljön. Som så många andra lät jag mig luras av deras vackra namn och trovärdiga image. Idag har jag kommit på bättre tankar.

Miljöpartiets politik går ut på att vi ska bryta all mänsklig utveckling. All den utveckling som är mänsklig, som tillhör vår natur. Det är det som gör miljöpartiets miljöpolitik så vänster; här finns inga perspektiv, inget förnuftigt resonemang, man drar allt och alla över en kam. Det kan verka välbehövligt radikalt men sanningen är att den inställningen aldrig kommer ta oss ur de utmaningar vi står inför när det gäller miljö och klimat. Därmed lever inte miljöpartiet upp till sitt vackra namn.

Utan teknikutveckling kommer vi inte hitta nya vägar att lösa klimatproblemen, utan forskning kommer vi inte kunna identifiera problemen som vi har så bråttom att lösa, och det mest effektiva sättet att åtgärda klimathotet på är, enligt FN:s klimatpanel, en värld av tillväxt och utveckling.

Något som jag skrev i det gamla blogginlägget som jag fortfarande står fast vid är att vi varken inte får fega eller överdriva - vi ska ta till precis lagom mycket åtgärder, enligt sann liberalism.

Framtidens parti

2010-03-20T17:37:00.007+01:00

Emil Källström, centerpartistisk riksdagskandidat från Västernorrland, skrev för någon vecka sedan en debattartikel om Centerpartiet som framtidens och visionernas parti, som dessutom finns publicerad på hans blogg. Det kändes väldigt rätt, hela artikeln igenom.

Emil skriver bland annat att arbetet i regeringen inte gått tillräckligt fort, men att vi inte kan ta på oss skulden för det. Det känns väldigt rättvist.

Centerpartiet är en förening av människor, färger och inställningar. Här finns en kultur, en gemenskap, men samtidigt en konflikt mellan landsbygdens pensionärer och radikala liberala ungdomar. Vi må ha en partiledare som tvingats gå mot sitt hjärta i egenskap av minister, men hjärtat i vårt parti består. Vi har så otroligt mycket mer att ge och nu inför valet taggar alla till, unga som gamla, nyskapare som nostalgiker. Just nu blåser vinden mot oss, men det gör oss bara mer taggade.

Ni som tror att Centerpartiet inte längre har någon poäng, ni som tror att något annat parti har en klokare arbetsmarknadspolitik, en mer realistisk och trovärdig miljöpolitik, en mer hållbar och nyskapande välfärdspolitik och ett vassare ungdomsförbund, ni borde läsa på lite till.

People are people

2010-03-19T17:27:00.003+01:00

So we're different colours

and we're different creeds

And different people have different needs

Så sjunger Depeche Mode i deras - enligt mig - bästa låt: People Are People. Och den sortens resonemang borde även vara en grundläggande princip när svenska politiker formar samhällets alla lagar och strukturer.

Men så fungerar det ju inte.

Varför fungerar inte demokratin? Varför föraktar vi våra politiker, om vi själva har valt dem? Varför finns det folk som inte tror på demokratin, om vi själva har full makt att påverka samhället?

Mitt svar är: kollektivismen. Kollektivismen är den logik som håller ihop den socialism som präglar Sverige. Fördelarna är den sociala jämställdhetsaspekten, att vi alla hör samman och är lika värda. Men nackdelarna är desto fler; enligt den här människosynen ska människor buntas ihop, vi missar alla de egenskaper som utgör en människa och skapar oss fördomar om olika människor på grund av deras tillhörighet.

För några veckor sedan lyssnade jag till Dilsa Demirbag-Sten, och hon menar att vi svenskar har ovanligt många fördomar om andra etniska grupper. Så hade jag inte tänkt innan; Sverige är ju ett väldigt jämställt land. Men nu ser jag att det är två helt olika saker. Vi är jämställda för att vi buntar ihop människor och säger att alla är likadana. Och vi är fördomsfulla för att vi buntar ihop människor och säger att de är likadana. Nu var jag själv fördomsfull, kan tyckas. Men samtidigt får vi inte blunda för att kollektivismen präglar hela vårt samhälle.

Igår fick vi i CUF Stockholm besök av KRIS. En av de som var där och pratade hade tidigare både missbrukat och sålt droger. Han sa att han aldrig sett sig själv som en brottsling. "Brottslingar". Vi får alla en tydlig bild i huvudet när vi hör det. "Missbrukare" likaså.

När jag skriver om svenska politiker menar jag att de ska se brottslingar och utsatta människor som människor, tänka vad som är bäst i realiteten, och inte bara gå efter generella principer. Annars kommer vi aldrig bort från politikerföraktet.

People Are People! Glöm aldrig det.

Inget "snälla snälla" i Centerpartiet

2010-03-11T20:34:00.006+01:00

Nuförtiden hör jag mitt parti nämnas nästan vilket program jag än kollar eller lyssnar på.

Tidigare idag lyssnade jag på P3, "tankesmedjan" tror jag programmet hette. Två typiska P3-programledare (roliga, oförblommerade men inte överdrivet kunniga) sammanfattade den vad som hänt i partipolitiken den senaste tiden - och som vanligt var de inte helt opartiska. De hade gett varje parti en låt, ganska roligt, jag skrattade till och med högt, men kanske inte helt sakligt. När de kom till Centerpartiet hade de gett oss en låt de ville att vi ska använda i valet - Caroline af Ugglas snälla snälla.

"Stanna kvar hos mig för jag behöver dig" gnäller uggla. Utmattad, desperat.

Det är tydligen så folk i största allmänhet verkar tro att centerpartisterna ser på sig själva. Men det är ett ologiskt resonemang: att motgång skulle leda till uppgivenhet. Låt mig förklara varför.

När tror du det är som mest spännande att vara politiskt aktiv? Utifrån mina erfarenheter skulle jag säga: när man har något att kämpa för. När du kan göra skillnad. När du kan vinna, och alla tror du ska förlora. Det är då alla blir som mest taggade. Det är då partipolitik är som roligast.

Jag märker inga tecken på "snälla snälla" i Centerpartiet just nu. Engagemang handlar inte om att törsta efter makt - det handlar om att spurta i uppförsbackarna. Och när vinden piskar dig i ansiktet och alla tror du har gett upp - det är då du blir som mest taggad.

Ännu mer skrivande!

2010-03-07T16:10:00.004+01:00

Igår tackade jag ja till att börja skriva på Centerkvinnornas blogg, som kommer startas upp och finnas kvar till valet. Jag kommer få sällskap av fler CUF:are, kloka människor från alla håll i landet i alla åldrar.

Dessutom har det blivit en hel del jobb med the Rydberg Tribune, skolbloggen, där jag numera är sektionschefredaktör för opinionsdelen.

Det är roligt och inte minst utvecklande att skriva ner det man tycker och tänker. Att jag numera nästan klarar av att skriva ett blogginlägg per dag känner jag mig nöjd med. Dock vill jag inte lägga för mycket kraft på bloggandet, livet handlar om att prioritera och inom politiken finns det aktiviteter som enligt mig är så mycket roligare än att skriva.

Att leva som man lär

2010-03-07T15:00:00.006+01:00

Nuförtiden är det inte längre kompetens som sätts i första rummet när vi granskar partiledarna. Att Mona Sahlin är erfaren av makt ses snarare som nackdel än en fördel, i och med att vi svenskar överlag är trötta på att se henne överallt, på alla positioner. Främst bland yngre väljare men även bland äldre värderas tillit, att vi kan lita på våra politiker, som det allra viktigaste hos en politiker. De ska leva som de lär. Just därför borde vi lita allra minst på den rödgröna sidans partiledare - trots att de sitter i oppositionsställning!

Till att börja med har vi ledaren för det största partiet, Mona Sahlin. Visserligen ska man kunna förlåta gamla misstag och gå vidare, men samtidigt utgör vår historia byggstenarna för var vi är idag. Vi kan inte bortse från hennes förgågna fifflande, det handlar inte bara om den mest kända "tobleroneaffären". Som tidigare nämnt är hon inte heller symbolen för politisk vilja, den brinnande elden i engagemanget.

Sedan har vi Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, som leder ett parti som via alla tänkbara medel vill få folk att sluta åka bil. Samtidigt äger de själva bilar. Motsägelsefullt? Javisst. Och som jag skrivit i tidigare blogginlägg så har miljöpartiet aldrig själva haft makten, ytterligare en anledning att tvivla på deras förmåga att förverkliga sitt milt uttryckt "visionära" partiprogram.

Sist och minst, Lars Ohly. Det osäkra leende han använder sig av i debatterna säger det mesta om hans tillstånd i dagsläget. Inte ens de egna partikamraterna tycks ha full tillit till mannen som mest blivit känd för att ändra sig i frågan om hurivida han är kommunist eller inte.

Häromdagen skrevs i expressen om hur den sistnämnde placerat sina barn på friskola, samtidigt som han leder ett oerhört friskolekritiskt parti. Visst, tidningar lägger sig i allt för mycket (särskilt enligt Ohly själv), men vi kan inte blunda för hur motsägelsefullt han agerar. Det är en sak att, som diverse f.d. ministrar, vara mot tv-licensen och inte betala den, för då driver man ju ändå ett sakligt resonemang. Ska en partiledare vara en "maskot" för sitt parti så är det vettigt att agera sakligt.

Bara en tankeställare...

Nu är jag trött på skatter!

2010-03-06T00:58:00.007+01:00

De som vill sänka skatten. Vilka är det? Det verkar finnas en bild av att det främst är giriga personer, som vill behålla pengarna själva. Som inte vill finansiera välfärden tillsammans med andra, i den varma gemenskapens Sverige. Det är en bild som till och med finns någonstans i mitt huvud, och stör mina liberala ekonomiska värderingar.

Men då glömmer vi några viktiga perspektiv!

För det första ska inte politik handla om vad man själv vill, utan hur man vill att samhället ska fungera. Gemenskap är fint, men frågan är om man verkligen är en varmare människa ju högre skatter man vill se? Frågan är om inte äkta varm gemenskap skapas mellan individer själva? Sverige är ju inget land där vi pratar varmt med människor på stan som vi inte känner.

Om jag tror på en värld där människor får ta mer eget ansvar över sina pengar, en värld med mindre byråkrati och där lösningarna på all världens elände inte är skatter, är jag då girig? Eller är det bara mitt sätt att se på välfärden?

Det finns givetvis de som bara röstar utifrån hur ens egen ekonomi kan förbättras på bästa sätt, men de finns på sossarnas sida också och det är de som vill ha högre a-kassa. Men om vi istället ser de stora perspektiven, vad som gynnar samhället, dina barns framtid och solidariteten i världen, ja då ser åtminstone jag att en värld med så låga skatter skulle vara det bästa tänkbara. Jag är inte politiskt aktiv för att expandera min egen plånboks tjocklek, mitt mål är att göra det bästa för samhället! Solidaritet, mina vänner. Det är nyckelordet i ungefär varje fritidspolitikers engagemang.

För det sista vill jag återigen lyfta fram två problem med Sverige idag, och vårt nuvarande skattetryck. Dels att vi blir mer giriga av att inte få ta eget ansvar, att vi litar på att våra skattepengar går åt till förbättrad välfärd som löser de flesta problemen i världen. Dels att vi litar på att om vi höjer skatten på ett problem så försvinner det. Skatter är inte något vi ska lösa den typen av problem med!

För det absolut allra sista vill jag även propagera för momsen. Momsen är en viktig skatteintäkt. Om det är något vi ska sänka så är det inkomstskatterna! Inte momsen.

Det var allt för inatt. Ett blogginlägg per dag, nu är jag på G!

Centerpartiets 3 stora misstag

2010-03-05T00:16:00.003+01:00

Intresset kring Centerpartiets nedgångar i opinionsmätningarna är påtagligt. Jag har självklart funderat en del kring det minskade stödet, och har nu funnit ut 3 viktiga problem som vi borde åtgärda:

1. En minister som partiledare
Det här håller inte. En partiledare och en minister - det är två helt olika uppgifter. Som minister kan du inte stå upp för dina ideal, du måste kompromissa, ta hänsyn till direktiv från massor av olika håll, inte bara andra partier utan även EU, musikbranchen med mera. Som partiledare ska du däremot vara en slags "maskot" för hela partiprogrammet. Det här går inte ihop. Maud kan inte båda representera vår politik och rösta emot den. Nu tror många att regeringens energipolitik är den samma som Centerpartiets politik, vilket är logiskt, men idiotiskt på samma gång.

2. Småföretagarna ser inte vad vi gör
Precis som det står - det näringsminister Olofsson gör för småföretagarna tycks inte gå hela vägen fram till de berörda. Det är tråkigt, eftersom småföretagarna är en av våra viktigaste väljargrupper. Jag vet att partiets stöd till dessa är rakt från hjärtat - vi ska vara, och vi är, det självklara partiet för småföretagarna.

3. Folk lyssnar för mycket på miljöpartiet
Att miljöfrågan är en av de Centerpartiet värderar absolut högst är ingen hemlighet. Men att regeringen spenderat höga summor pengar på att försöka lösa diverse viktiga miljöfrågor kommer inte fram, istället får man en bild av att alliansens klimatintresse är framtvingat. Visst, kristdemokraterna har inte prioriterat klimatfrågan tidigare men moderaterna har länge drivit en god klimatpolitik, även om de inte primerat den i sin retorik (vilket man självklart också bör räkna in), och mycket av det alliansen gör för miljön är tack vare Centerpartiet. Miljöpartiet har aldrig regerat Sverige, de har aldrig tvingats ge upp sina viktigaste frågor, de har aldrig fått en chans att bevisa den trovärdighet som väljarna borde fråga efter då miljöpartiet lägger det ena orealistiska förslaget efter det andra.

Tänkvärt av Norberg

2010-03-03T18:17:00.003+01:00

"Om

du är en normalinkomsttagare som vill ge en person 300 kronor i handen
för att han ska städa eller måla om måste du betala honom 724 kronor
före inkomstskatt, arbetsgivaravgift och moms.

För att du i sin tur ska tjäna ihop de 724 kronorna måste din arbetsgivare betala dig 1 352 kronor före skatt. Du ...måste alltså arbeta fyra och en halv timme för att anlita en person en enda timme."

Det skriver Johan Norberg i metro och på sin blogg

Jobba från rötterna!

2010-02-19T17:05:00.003+01:00

Jag har länge tyckt att svensk politik rörande personer "utanför" samhället är kylig och inhuman. Det beror främst på att det inte finns något tydligt mål om att dessa personer ska IN i samhället. Trots nästan oavbrutet styre av socialdemokrater som påstår sig kunna lösa välfärdens alla problem och göra så att "alla människor ska med". Svensk politik handlar snarare om att hålla undan, minska tillgänglighet och höja skatter. Svensk politik är LAT vad gäller missbrukare.

Istället för att, på liberalt vis, jobba från rötterna på individnivå med problemen, så försöker man lagstifta fram det perfekta samhället. Inte heller tar man någon hänsyn till utsatta människor själva och vad de har att säga. Inte konstigt att dessa tappar förtroendet för politiken.

Samma sak gäller jämställdheten. Problemet är att kvinnor och män har sina olika könsroller, men istället för att jobba från rötterna och försöka skapa ett könsneutralt samhälle så försöker man lagstifta så att kompetensen skadas på arbetsplatserna och en bild av att "kvinnor får positiv särbehandling" vilket bara ökar klyftorna mellan man och kvinna.

Det vänstern borde lära sig är att världen inte består av ett folk, utan en mängd olika människor. Istället för att dra alla över en kam måste vi se att varje människa är unik. Annars kommer vi aldrig kunna lösa världens alla problem.

Makten åt folket, inte partierna

2010-02-18T22:40:00.004+01:00

Jag läste i tidningen om vikten av personkryss och fylldes av värme då jag tycker precis likadant. En liknande artikel i tidskriften NEO för något år sedan fick mig att bli ett stort fan av personvalen. Jag har försökt hitta denna huvudledare på svd.se men lyckades inte, poängen var i alla fall att med dagens system kan partistrategerna som lägger förslag till listorna inför riksdagsvalet ha större inflytande över vem som sitter i riksdagen än folket.

Det bästa vore om vi kunde ändra i grundlagen, vilket vi kunde ha gjort för cirka två år sen, men Reinfeld ville inte rösta igenom en ny grundlag så länge inte socialdemokraterna , Sveriges största parti, ville delta i beslutet. Notera att miljöpartiet här svek vänsterpartiet och sossarna för att sluta upp på det alliansförslag som innebar bland annat decentralisering, dvs att makten skulle flyttas närmare folket och lokala institutioner, och ökat inflytande för personkryssarna.

Det ultimata alternativa alternativet vore om varje enskild riksdagsledamot skulle vara kryssade in i riksdagen. Idag hamnar en del i riksdagen bara på grund av att de blivit högt placerade i listorna av partierna. Det är inte demokratiskt någonstans. Med ökad makt åt personkryssen skulle också partipiskan minska, och varje ledamot skulle kunna rösta från hjärtat.

Att varje parti utser vilka som ska sitta i riksdagen är en förlegad metod, och trots att personvalen inte kommit igång på allvar förrän på 90-talet (se denna wikipedia-artikel) så känns det som om en förändring är väldigt aktuell. Ingen verkar bry sig särskilt om grundlagen men eftersom den styr hela vårt politiska system är det den viktigaste lagen vi har.

Några visdomsord

2010-02-17T23:40:00.003+01:00

Bara ett inlägg förra veckan, det har varit två stressiga veckor men nu har hälften gått och jag kan bara konstatera att livet är bara för skönt. Till och med idag, en riktigt överjävlig dag känner jag att jag inte kan få nog. Livet är det bästa vi har. Glöm aldrig det.

Imorgon kommer jag börja blogga seriöst igen, en gång per dag. Det här ska bli en legendarisk blogg. För om vi verkligen vill, ja då kan vi också! Sådan är människan och det ör min tro på människan som har lett mig fram till min ideologi: liberalismen.

Dags att börja lita på människor?

2010-02-15T20:46:00.004+01:00

Följande inlägg har jag även publicerat i veckans upplaga av skoltidningen.

Demokrati är vackert. Att alla får påverka. Att alla får vara med och fatta beslut. Det finns en norm, en efterfrågan på demokrati som genomsyrar hela vårt samhälle, se bara på vår kära skola: här finns ett elevråd, här finns en chans att skicka e-post till självaste Kleins Corner och klaga över maten som trots allt håller god klass.

Trots all demokrati och alla chanser att påverka härjar politikerföraktet, vilket förmodligen beror på att folk känner sig överkörda. Överkörda av, stundom, översittare till politiker som har sina fastgjutna principer, och som lagstiftar utifrån dessa. Häromveckan hade jag ett intressant samtal med en pundare som upplevde det som att ingen lyssnade på honom och att man behöver pengar för att påverka – hur har det kunnat gå så illa? Mitt svar är: politiker vill allt för ofta ”hjälpa” människor. Frågan är om det inte är bättre att låta folk få fatta sina egna beslut.

Dessa politiker kan kallas moralkonservativa. De kan ha lite socialism i sig, lite konservatism, men det som förenar dem är en vilja att vara snälla, och blanda sig i allting. Dessa återfinns i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet likväl som nya Moderaterna och Kristdemokraterna. Det är sådana som vill beskatta smör för att göra människor smala, ja, överhuvudtaget göra så att människor som fattar ”dåliga” beslut får det så jobbigt som möjligt.

Problemet med den här typen av regleringar är att människan körs över. Staten blir som en människa i sig som säger att ”det här är okej” och ”det här är inte okej”. Staten bedriver alltså propaganda, och tycks ha en åsikt själv. Allt sådant gör att människor upplever att politikerna är emot dem och att ingen lyssnar. Frihet klingar alltid fint men sanningen är att äkta frihet går ut på att du ska få göra både bra OCH dåliga val, om du bara får göra ”rätt” är det ingen frihet. Med det inte sagt att du får skada andra, eller köra på fel sida av vägen.

Du får självklart tycka att ”folk borde äta mindre smör”, men då är det din personliga uppfattning, och ingenting du ska lagstifta kring.

Om vi ska resonera som så att vi ska ha monopol på vin- och sprit för att människor inte ska överkonsumera då de far illa av det, borde vi inte ha monopol på allt som är dåligt för hälsan då? Socker till exempel. Och om vi ska förbjuda allt som är livsfarligt, varför inte förbjuda människor att dricka bensin?

Nej, spara ner på statens resurser, korta ner ”Sveriges Rikes Lagar” så den blir lättare att bära och och glöm aldrig att staten ska ge fan i att säga åt mig och dig hur mycket smör vi ska bre på våra smörgåsar.

Sveirgedemokraterna är bara rädda

2010-02-08T13:51:00.004+01:00

(Följande inlägg har jag publicerat i skoltidningen då jag sedan en vecka ansvarar för dess opinionssida)

För en tid sedan såg jag på facebook att en gammal kompis till mig gått med i en supportersida till sverigedemokraterna. Antagligen var det bara ett skämt.

En del personer tar inte partiet på allvar. Andra tror att det är synd om partiet; att det är ett missförstått parti. Det kan förefalla vackert med ett parti som tar ställning för köttbullar, röda hus och svensk gemenskap. Men vi får aldrig glömma hur sverigedemokraternas drömsamhälle ser ut. Låt oss aldrig glömma rädslan för det nya, som genomsyrar partiet.

Allt blir vad man gör det till! Media har gjort sverigedemokraterna till ett parti som det är synd om, genom att särbehandla dem. Nu spelar partiet vidare på bilden av att vara missförstådda, oskyldiga änglar. Det är därför de valde Jimmy Åkesson till partiledare; han är utmärkt på att spela missförstådd. Han kommer locka många nya röster i valrörelsen. Tyvärr.

Det är inte rasistiskt att känna stolthet för sitt land, att vifta med en flagga eller att vara rädd för det nya. Sverigedemokraterna är således inga rasister. Det finns säkert många godhjärtade medlemmar i partiet.

Men samtidigt vill de stoppa det som skapade Sverige från första början: invandringen, globaliseringen, kontakten med omvärlden. Det som gett oss vår befolkning, vår potatis, våra tv-spel och till och med den fotboll som ligger till grund för det svenska landslaget. Utan invandring och globalisering skulle Sverige aldrig kommit till. Vi kan inte gå tillbaka till något som aldrig funnits. Därmed faller hela sverigedemokraternas resonemang om att de skulle vilja “bevara” något tillvägagångssätt.

Om moderata misstag och Jyttes hjärnsläpp

2010-02-06T13:40:00.010+01:00

En lokalfråga: moderaterna säger nej till sprutbyten. Varför är för mig ett mysterium - Federley sammanfattar argumenten bättre än jag, läs dessa här.

För övrigt kommenterar SSU-ordförande Jytte utspelet om ingångslöner. Inte helt oväntat genomsyras hennes inlägg i debatten av ett märkligt resonemang om att CUF "sparkar på de unga".

Dessutom ägnar hon inledningen av artikeln åt att skriva om att CUF gör utspelet för att man är desperat att vinna väljare. Är det inte hela poängen med ett utspel - att vinna väljare? Lite som att skriva att det är desperat att jobba; "bara för att tjäna pengar". Men enligt henne ska man ju inte jobba. Hennes alternativ stavas ungdomsarbetslöshet. Något som inte märks när hon påstår att det är CUF som "sparkar på de unga".

Hellre lägre lön än arbetslös!

2010-02-05T20:49:00.002+01:00

Idag har CUF-ordförande Magnus Andersson gjort ett utspel i frågan om ingångslöner. Budskapet är, kort och gott: sänk dem!

Det finns två alternativ: låga löner för unga eller ungdomsarbetslöshet. Arbetslösheten bland unga är en av de största problemen i Sverige idag. Inte bara för att det gör att färre jobbar och på så sätt drar in mindre skatt (vilket försämrar välfärden), utan också för att det skadar ungdomars hälsa och välbefinnande. Låt oss börja lågt, istället för att inte låta oss börja överhuvudtaget!

Tydligen håller hela 91% (!) av oss unga och fräscha med Andersson :)

Här kan du Magnus i tv4

Här bloggar han om det

Här skriver han om det på politikerbloggen

Kommentarer av Karl och Annie

Jag är inte bitter!

2010-02-04T20:25:00.002+01:00

Centerpartiets siffror är på bottennivå. Det kan vi alla vara överrens om - det är fakta, och ingen vinklad sådan.

Det är en intressant tid. Jag får samtal, folk snackar med mig, känner sympati - eller tvärtom. Men det lustiga är att denna kaos inte märks inom paritet - ens hos oss i ungdomsförbundet diskuterar vi siffror och sitter och är bittra över att folk inte vill fatta hur bra vi är. Tvärtom, faktiskt.

Jag är taggad till tusen, och många med mig. Taggad, eftersom jag vill förändra, förbättra, reparera genom att visa varför centerpartiet är det bästa alternativet. Taggad, för just nu kämpar vi i uppförsbacke, snöstorm. Politik hade varit mördande trist om alla hade varit överrens; om du alltid fick som du ville.

Men lätt kommer det inte bli. Man kan börja att fråga sig varför det ser ut som det gör. "För lite uppmärksamhet kring allt vi gör bra i regeringen", enligt Maud själv. Och det stämmer.

Men något annat som stämmer är att partiets rykte skadas av att vår partiledare också har en plats i regeringen. Som minister kämpar du inte efter hjärtat, utan efter pappren. Något som folk inte tycks vilja förstå. Ni som tror att alla centerpartister tycker som det står i Mauds papper borde ta en funderare innan ni röstar på miljöpartiet. Hade Maria Wetterstrand varit energiminister hade hon också tvingats skriva under pappren som strider mot hennes egna åsikter. Sorgligt men sant: så fungerar det.

Det här kommer bli en spännande, dramatisk valrörelse fylld av känslor och engagemang. Jag ser fram emot den oändligt mycket, inte minst för att vi verkligen har något att vinna; uppförsbacken må vara brant, men den är inte omöjlig!

LÄS förhelvette

2010-02-03T20:06:00.003+01:00

Idag är jag lite wild and crazy och skriver TVÅ blogginlägg på en kväll...

Själv förerdrar jag CUF:s politik framför Centerpartiets, eftersom vi har en tydligare och bättre profil. Varför du borde gå med i CUF kan jag ta en annan gång, tänkte även skriva det kortfattat i sidospalten.

MEN, partiet är inte så illa det heller alla gånger (även om mycket kan bli bättre), vi har dessutom många unga kloka ansikten utåt och det märker man när man läser den här fina skriften, sammansatt av en mängd kloka centerpartister. Ett hett lästips! :)

Om politisk korrekthet, källkritik och att ta saker för vad det är

2010-02-03T19:09:00.007+01:00

Jag har väldigt svårt för folkstormar! Politisk korrekhet, att folk utan källkritik hakar på ett tåg byggt byggt på grova överdrifter och ibland även osanning. Även om det oftast ligger något i dessa teser så gör de oftast att du får en felaktig bild av situationen eller sakfrågan.

För att ta några konkreta exempel (sånt gillar vi alla): FRA-lagen. Det fanns bland folket, innan media började skriva om lagen, ingen tydlig uppfattning i integritetsdebatten, vad jag minns. Det var först i maj-juni som debatten blåstes upp på allvar: SVT visade vinklade nyhetsinslag om vikten av integritet, annan media agerade likadant, bloggarna svämmade över av FRA-förakt och på politikerbloggens omröstning var hela 80% (har jag för mig) mot en FRA-lag. Jag var en av dem - det erkänner jag, men faktumet kvarstår: folkstormen (som regeringen inte alls förutsett då de valde att lägga förslaget) påverkade oss alla.

När Fredrick Federley var modig och trotsade centerpartiets hållnig genom att ge regeringen en bakläxa tappade han förtroendet från partiledningen från en dag till en annan. Trots det målades han ut som en stor svikare; han hade "lurat" sina väljare hette det. Liberaler landet runt skulle känna sig "sårade" av riksdagsledamoten som följde partipiskan framför hjärtat. Allt detta var givetvis till störst del bulshit; visst, han hade inte röstat MOT lagen i slutet, men han hade trotsat sina kollegor och offrat sitt förtroende, för hjärtats skull. Trots att han är en av de mest äkta politikerna i riksdagen sjönk hans förtroende markant. På bloggar runtom i Sverige tas Fredricks agerande fortfarande som ett exempel på svek. Det är galet.

För att vara ännu mer konsekvent, och visa att jag skriver från hjärtat, ska jag försvara en politisk "motståndare", Peter Eriksson, mp-språkröret. En vind mot honom har blåst upp, nu är det tydligen Maria Wetterstrand som gäller. Bullshit enligt mig, Eriksson är tydlig och inger förtroende. Wetterstrand känns falsk, allmänt oskön. Men det är väl åter inte någon vanlig uppfattning, utan bara min. Stormen har redan blåst upp.

Nu till det jag tänkte komma till: en ny folkstorm har blåst upp. Den gäller Jonas Pettersson (centerpartistisk riksdagskandidat från Uppsala) och hans uttalanden om byggbranchen. Han publicerade en video på youtube i början av januari, en argumenterande video där han med fin retorik förklarar byggbranchens brister, och varför den borde konkurrensutsättas.

Fokus har dock kommit att hamna på att Pettersson reagerar över den outnyttjade tiden; tiden utnyttjas inte tillräckligt och det är lätt för arbetarna att "prata i telefon och dricka kaffe" under arbetstiden. Det här är dock inte (som det kan verka och som folk verkar tycka) ett påhopp, det må se så ut men ibland måste vi våga skilja på fördomar och fakta: det han säger bygger faktiskt på studier från Chalmers - ren fakta. Det är inte arbeternas fel att det är lätt för de att kunna arbeta med låg produktivitet! Och idag skriver Jonas Pettersson i Aftonbladet där han försvarar sig och skriver att byggarbetarna borde hylla klippet.

Jonas har även en blogg och en hemsida och här får han stöd av Albin Broman.

Varför vi i Sverige har så mycket emot konkurrens och tillväxt är för mig ett mysterium. Den sossiga rättvisefilosofin om att det är viktigare att andra mår dåligt än att du själv mår bra gäller tydligen även i detta fall.

Lär dig ALLT om frihandel

2010-02-02T21:15:00.004+01:00

Ett hett lästips!

Stockholms stolthet i CUF:s förbundsstyrelse, Karl Malmqvist, student på handelshögskolan tillika ideologiskt finanssnille, har påbörjat en skola om frihandel på sin blogg. Här förklarar han och går igenom frihandeln och dess fördelar. Som vanligt är han provocerande, roande och ofattbart smart. Ett hett lästips!

Den första kampanj jag deltog i var för frihandel och globalisering - det var trevligt men jag hade ingen aning om vad det var för något. Det var då, och är än idag, en av CUF:s viktigaste frågor på det internationella planet - att människor ska få handla fritt med varandra, utan tullar. Öppenhet, helt enkelt. Nationsgränserna måste tunnas ut, för mångkulturen och globaliseringens skull!

Ett galet uttalande - i en socialdemokratisk ledare

2010-02-01T21:24:00.005+01:00

Politik är inte bara en byråkratisk lek, det är en dans på känslor också...

Påhopp och överdrifter är något man som politiker (främst toppolitiker, men även konstigt nog fritidspolitiker) möter ofta. De värsta utav dessa är oftast skrivna av mer anonyma nissar som sitter och kommenterar på någon blogg eller något forum, eller kanske till och med lägger ner tid på att skicka anonyma mail. Det är sådant man får räkna med; sticker du ut näsan kommer någon och slår till den - tro aldrig att du som politiker kan hålla med alla.

Men att ett sådant lögnhalsigt påhopp publicieras i en ledarsida som denna, vilken går till personangrepp och ljuger ihop en historia om CUF-ordförande Magnus Andersson, är sällsynt pinsamt. Ledarredaktörer ska gå att lita på, och att dessa i media går ut och ljuger är skrämmande, då folk kan ta denne på allvar.

Till att börja med skriver ledarredaktören: "Andersson, en av Stureplanscenterns nyliberala och flitiga ideologer"

Magnus har varit på totalt TVÅ möten hos Stureplanscentern. Varav ett där han bara var talare. Att kalla honom avdelningens ideolog är ingenting annat än en stor lögn. Magnus må vara liberal, men han är född i Norrland och bor i Solna, så hur sossetidningen får honom till stureplanscenterpartist är för mig något av en gåta.

Vidare påstår Lutti, som skrivit ledaren, att Magnus tycker att de som är 40-50 år gjort sitt och borde sluta jobba - ett påstående taget från tomma luften.

Detta kommenteras även av Johan Elias och självklart Magnus själv.

Bleka partiledare

2010-01-31T22:13:00.005+01:00

Jag såg en del utav kvällens partiledardebatt. Det är sällan vi ser några så svaga personligheter och dåliga retoriker PÅ TV som när vi ser svenska partiledare mötas i en debatt. Har det varit värre? Eller har politikerna alltid varit sådana? Här kommer en kort sammanfattning av kvällens insatser, sett ur mina ögon:

Fredrik Reinfeld: Säker, stabil, men samtidigt ganska tråkig. De som verkligen lyssnar på honom får en positiv bild, men frågan är hur många som verkligen gör det. Spelar mycket på "den 30-åriga tvåbarnsmamman" och liknande som träffar in i hjärtat, istället för att rabbla siffror och annat opersonligt. KVÄLLENS LUGNASTE.

Maud Olofsson: Kaxig, som alltid. En del retar sig på det, andra tycker det är bra. Svarar direkt på frågor från sina motdebattörer, och har en förmåga att vända debatten. Ibland är hon kanske lite väl "stolt" efter att hon sagt något, vilket känns aningen onaturligt. KVÄLLENS KAXIGASTE.

Jan Björklund: Såg blek ut ikväll, tog inte för sig tillräckligt. Trots det var han som vanligt tydlig med vad han tycker. Egentligen den vassaste retorikern bland partiledarna, som brukar använda sig av relevanta liknelser. Men antagligen mådde han inte så bra ikväll. KVÄLLENS BLEKASTE.

Göran Hägglund: Inger ett lugn, men hos till exempel ungdomar och invandrare tror jag inte att han inger lika mycket förtroende som hos det 60-åriga medelklassparet. Måste ta strid för moralkonservatismen om han ska lyckas vinna röster tillbaka från Sverigedemokraterna, så enkelt är det. I mitten har han inga väljare att vinna. KVÄLLENS TYDLIGASTE.

Mona Sahlin: Häpnadsväckande impopulär för att vara socialdemokrat. Talar till folket som om vi vore dagisbarn, det uppskattas inte. När hon blir osäker ler hon, det är nästan lika personifierande för henne som Reinfelds "hundögon". Lugn och sansad, om man ska vara positiv. Går kanske hem hos dagisbarnen trots allt... synd för henne att de saknar rösträtt. KVÄLLENS DAGISFRÖKEN.

Peter Eriksson: Deltog i kvällens debatt istället för den mer populära Maria Wetterstrand. Höll sig lugnast på vänsterflanken, men hade samtidigt dimmiga ögon (trött?). Var däremot väldigt tydlig och välformulerad, sade en hel del klokheter även fast jag inte håller med honom om dem. Hos mig har han alltid ingivit förtroende, åtminstone mer än Wetterstrand. KVÄLLENS PROFET.

Lars Ohly: Den mannen är ingen retoriker. Använder sig av en osäkerhet och en sarkasm som inte går hem hos väljarna. De falska leenden han ibland ger sina "fiender" (som han kallar alliansens partiledare) får mig att tänka på onda skurkar i tecknade filmer. KVÄLLENS SKURK.

Valet 2010 - den avgörande striden

2010-01-30T17:56:00.006+01:00

Egentligen är det lite ironiskt - jag får vara med och rösta fram vilka riksdagskandidater som man får rösta på i riksdagsvalet, men jag får inte rösta i själva riksdagsvalet.

Jag sitter just nu på Clarion Hotel på Ringvägen och bloggar direkt från Stockholmscenterns slutnomineringsstämma. Vi har hittils tagit många spännande beslut efter kämpiga debatter med riviga ordstrider såväl som vackra komplimanger till kandidaterna.

Tyvärr föredrog stämman Andreas Carlgren framför Fredrick Federley - det vill säga regeringen framför nytänkande. Jag har stor respekt för Andreas men jag tror ännu mer på den ärlighet och det häpnadsväckande engagemang som finns i Fredrick.

Nu väntar en spännande och ihärdig valrörelse - den avgörande striden kan börja.

Flexibilitet, tack!

2010-01-29T18:00:00.004+01:00

Med anledning av denna finfina debattartikel av Magnus Andersson.

LAS är knas! Det är en lag vars syfte är att skydda arbetaren, men likt många andra socialistiska påfund är den snarare överbeskyddande - och kedjar fast människor i ett trögt system där människor inte uppmuntras göra det de själva vill.

LAS grundar sig i en tro på att arbetsgivaren är en ond människa och att staten därför ska tvinga denne att sparka den som har de färskaste kunskaperna. Syftet är att du som jobbat länge någonstans ska garanteras att behålla ditt jobb - men i praktiken innebär lagen snarare att du tvingas kvar på ditt jobb. Om du byter jobb riskerar du att förlora det - därför jobbar du kvar på samma jobb, där du kanske inte ens trivs.

Men lagen slår inte bara mot den som jobbat länge på en arbetsplats, utan ännu mer mot den som står utanför abrtesmarknaden och ofta har nya färska kunskaper från sina studier - ungdomarna. Även nyinflyttade invandrare drabbas av lagen.

Det ultimata alternativet vore ett system där alla är jämlika. Som i de flesta andra länder. Där vi vågar lita på att arbetsgivaren fattar rätt beslut och slutar tvinga denne att avskeda den som nyligen fått jobbet.

När en person gör skillnad

2010-01-28T19:11:00.007+01:00

Återigen är det bevisat: en människas beslut kan göra skillnad. Det är en mäktig känsla. Minst sagt. Det är förstås inte bara tack vare mig, men jag har bidragit; mitt beslut var viktigt.. Lugn bara lugn, jag ska förklara...

"Som socialliberal är det för mig en självklarhet att alla människor ska garanteras sina mänskliga rättigheter, oavsett om du har ett papper eller inte"

I maj 2009 hade Centerpartiet partistämma i Örebro. Jag var där i egenskap av ombud för Stockholms län. En av de mest omdiskuterade frågorna innan stämman var den om vård för papperslösa; frågan om huruvida människor utan tillstånd att bo i landet ska få gratis vård eller inte. Jag bestämde mig tidigt för att rösta för förslaget. Jag hade lyssnat på en debatt mellan före detta CUF-ordförande Fredrick Federley (mot) och nuvarande ordförande Magnus Andersson (för) om just detta. Som socialliberal är det för mig en självklarhet att alla människor ska garanteras sina mänskliga rättigheter, oavsett om du har ett papper eller inte.

Det var först mitt i natten vi röstade, en del hade gått och lagt sig, och trots att jag var mycket trött (vi hade haft CUF-stämma veckan innan) höll jag mig vaken och deltog i beslutsfattandet. Vi var hundratals människor och efter rösträkning skilde det bara EN person mellan ja- och nejsidan. Vi hade segrat - med en persons marginal. Det gick ett sus genom hela lokalen. Alla på ja-sidan kände antagligen att de personligen hade avgjort hela omröstningen. Det var nu tre allianspartier som kämpade på de papperslösas sida.

Det här visade sig vara avgörande för hela alliansens agerande, för idag lade regeringen fram ett förslag om att frågan ska utredas.

Kanske har mitt beslut avgjort svensk lagstiftning. Det är en mäktig känsla! Men jag vet att det finns ännu lättare och större sätt att påverka - till exempel att lägga ett helt nytt förslag på en stämma. Då har man ju verkligen påverkat (om förslaget går igenom), mer än om man röstar för det.

Men jag är självklart inte med i CUF bara för att påverka - den största anledningen är att jag har otroligt roligt!

På SR kan du läsa mer om ämnet, som kommenteras av bland andra Magnus, Elker, Per och Gustav.

Snart, väldigt snart...

2010-01-27T22:01:00.000+01:00

Det dröjer inte länge nu förrän bloggen är helt färdig. Framförallt ska layouten fixas, det tar sin lilla tid. Dessutom ska jag se till att alla länkar hit och förstår att min gamla blogg nu har gått till historien. Imorgon kväll skriver jag antagligen mitt första politiska inlägg på den här bloggen.

För dig som vill läsa något klokt redan ikväll får jag istället tipsa om CUF-ordförande Magnus Anderssons debattartikel om LAS, och dessutom hans blogginlägg om Saab, inom samma ämne skriver Per Ankersjö, ordförande för Centerpartiet i Stockholms Stad.

För övrigt...

Är det möjligt att jag dessutom blir ansvarig för opinionssidan på min skolas blogg, återigen bara lösa rykten, men men
Ska jag bli kaffedrickare, det kommer göra mig till en piggare människa

Godnatt

Och vem är jag då?

2010-01-26T19:49:00.000+01:00

Nu har jag en ny blogg. Som ni kanske märkt :)

Från och med nu kommer jag skriva på den här bloggen istället för min gamla. Bloggat har jag ju gjort i tre år nu, men 2009 har varit ett väldigt passivt år - jag har knappt bloggat något alls.

2010 skapar jag denna blogg, som ett startskott på någonting nytt! Jag ska försöka blogga varje dag, alltid med spontana kommentarer kring det som händer, och det jag funderat över.

Min profil hittar ni till höger om detta inlägg. I samma spalt finns även länkar till mina favoritbloggar.

Om det är tre saker ni måste få veta om mig så är det:

Att jag tänker extremt mycket. Jag tänker på bussen, jag tänker hemma, jag tänker överallt och ingenstans. Ibland tänker jag för mycket för att hänga med i vad som händer i verkligheten. Därför kan jag uppfattas som tankspridd och något förvirrad. Vilket på så vis stämmer gott och väl!
Att jag tror på DIG. Jag tror att EN enda människa är stark nog att förändra hela världen - om man bara vill det tillräckligt mycket. Vi har förmånen att leva i en demokrati och det är DIN skyldighet att rösta. Sen förstår jag om du tycker att politik är dödligt tråkigt, precis som att jag tycker att matte är mördande trist. Men politik är så mycket mer än tråkiga gubbar i kostym, politik är att diskutera, debattera och, framförallt, att påverka din egen värld; din egen vardag. DET är mäktigt.
Att jag aldrig ser delade meningar som ett skäl att bråka - det är naturligt att tycka olika, det finns ingen jag håller med till 100%. Jag har inget problem att umgås med folk som inte tycker som jag.

Den vanligaste frågan jag får är "Varför är du med i CUF?". Det kan förefalla ologiskt; jag bor ju i stan, och centerpartiet härstammar från landsbygden! Men dels har centerpartiet förändrats; det är ett splittrat parti, som växer alltmer i de stora städerna. Dessutom är CUF helt annorlunda än Centerpartiet; det är Sveriges kaxigaste ungdomsförbund, liberalt, öppensinnat och tydligt. Jag trivs i CUF; här är god stämning, du trivs och du är som i en enda stor familj, åtminstone på de stora evenemangen. CUF är en viktig del av mitt liv, inte minst pga alla trevliga människor som finns där, runtom i landet.